Gång

Hos människan skiljer sig gång från löpning genom att bara en fot i taget lämnar marken när man går. Bland vardagsmotionärer är promenader, stavgång, power walks och vandring alla exempel på populära aktiviteter.

gangGång är också en friidrottsgren som bland annat ingår i både de Olympiska Spelen (sommar-OS).I den här artikeln kommer vi att fokusera på friidrottsgrenen gång, alltså inte på promenader, stavgång, vandring, etc.

I Sverige ansvarar Svenska Gång- och Vandrarförbundet (SGVF) för de gångtävlingar som arrangeras under Riksidrottsförbundets paraply. SGVF är en av Riksidrottsförbundets medlemsorganisationer.

SGVF definierar enligt grundregeln gång såhär:

Gång är en följd av steg så tagna att gångaren har kontakt med marken, så att ingen (för det mänskliga ögat) synbar förlust av markkontakten uppträder.

Det frampendlande benet måste sträckas (inte vara böjt i knäleden) från det ögonblick första kontakten med marken sker till dess att benet är i vertikalt (upprätt) läge.

Vid SGVF-tävlingar finns domare på plats för att kontrollera att ingen av deltagarna bryter mot definitionen av gång och börjar springa istället. Domare placerade längs tävlingsbanan skickar röda kort till en huvuddomare när de anser att en spelare inte uppfyller kraven på gång. Om en deltagare får röda kort från minst tre olika domare blir deltagaren omedelbart diskvalificerad och tas ur tävlingen. Diskvalificeringar är inte något ovanligt inom tävlingsgången.

Exempel på tävlingar i Sverige

  • SM
  • Inomhus-SM
  • Lång-SM
  • Veteran-SM
  • Arosmarschen
  • Salarundan
  • Kalmar Gångtrofé
  • Västkustgången
  • Knalletrampen

Exempel på internationella tävlingar

  • Olympiska spelen
  • Lag-VM
  • Junior-VM
  • Ungdoms-EM
  • Veteran-VM
  • Veteran-EM
  • Veteran-NM
  • Nordisk landskamp

Bakgrund och utveckling

OS

gangsportTävlingsgång var med i det olympiska tävlingsprogrammet redan för Olympiska sommarspelen 1908, vilket var fjärde gången någonsin som moderna olympiska spel ägde rum. De två distanserna var 3 500 meter respektive 10 engelska mil. I båda distanserna tog britterna Georg Larner guld och Ernest Webb silver.

I Olympiska sommarspelen 1912, som hölls i Stockholm, hade man bara en gångdistans och den var 10 km. Även denna gång gick guldmedaljen och silvermedaljen till Storbritannien, tack vare Georg Goulding och Ernest Webb.

20 km gång för herrar infördes i och med de Olympiska sommarspelen 1956 och den distansen har stannat kvar i programmet sedan dess.

För kvinnor var det först i och med Olympiska sommarspelen 1992 som 10 km gång introducerades. Denna distans gällde även under följande sommar-OS, men för Olympiska spelen 2000 bytte man ut den mot 20 km även för damerna.

VM i friidrott

20 km och 50 km gång för herrar ingick redan när de första gemensamma världsmästerskapen i friidrott anordnades i Helsingfors i Finland 1983. (Tidigare hölls världsmästerskap i enskilda grenar på olika ställen.)

För kvinnor lades 10 km gång till i VM 1987. Vid VM 1999 bytte man till 20 km gång.

IAAF World Race Walking Cup

Gång ingår i VM i friidrott, men det finns också ett världsmästerskap som enbart är för gång och det heter IAAF World Race Walking Cup och äger rum vartannat år. IAAF är den internationella organisationen för friidrottsförbund (International Association of Athletics Federations).

IAAF World Race Walking Cup hade premiär i Lugano år 1961 och var då endast för herrar. Första gången damer var med och tävlade var år 1979.

Distanserna är 50 km respektive 20 km för män, och 20 km för kvinnor.

Premiäråret 1961 var ett bra år för Sverige, Lennart Back tog silvermedalj på 20 km och Åke Söderlund tog bronset för 50 km.

För de svenska kvinnorna gick det inte så bra vid premiären 1979, men det togs igen med råge vid nästa IAAF World Race Walking Cup då svenska Siv Gustafsson vann guldet. (På den tiden var distansen 5 km.)