Det finns många hälsofördelar med att motionera. Motion kan därför också användas som ett komplement till medicinsk behandling vid rehabilitering av diverse sjukdomsdiagnoser. För att kliniska populationer ska få uppleva de positiva effekterna av motionering krävs det att de kontinuerligt deltar i aktiviteter så länge som möjligt. Av denna anledning är det viktigt att förstå vilka psykologiska faktorer som kan hindra patienter från att fullfölja ett träningsprogram.

COPD
När det gäller COPD-populationer (Chronic Obstructive Pulmonary Disorders), det vill säga patienter som lider av olika typer av andningssvårigheter (t ex. astma), har det visat sig att kognitiva metoder fungerat väldigt bra för att uppnå högre träningsnärvaro. Enkla tekniker som målsättning har visat sig vara väldigt framgångsrika. För vissa astmatiker kan det uppstå en viss problematik med motionering. Å ena sidan kan effekten av den vara förbättrad andning och övrig funktion, men den kan också vara en initiering av en astmaattack. Dessa patienter bör inte utsätta sig extremt konditionskrävande aktiviteter och lära sig att det fortfarande är bra för dem att träna. De kan också behöva råd i hur de ska använda sin medicinering i samband med träning, vilket oftast behövs).

Hjärta

Cirka 20 procent av alla patienter med hjärtproblematik uppvisade depressionssymptom fyra till sex veckor efter en hjärthändelse. Motion kan i detta fall reducera symptomen och öka livskvalitén. Problemet med denna population är att det har varit svårt att få patienterna att fullfölja sina träningsprogram. Quaglietti och Froelicher (1994, se referens) föreslog följande åtgärder för att fler patienter ska genomföra träningsprogrammen:

...reduce the waiting time, provide expert supervision, tailor the exercise to avoid physical discomfort and frustration, use variable activities including games, incorporate social event, recall absent patients, involve the patient?s family or spouse in the program, and involve the patient in monitoring his or her progress (s. 599).

Cancer

Cancerpatienter har ett behov av psykologiska interventioner i samband med rehabiliteringen. Vidare anses motion inte ha en direkt påverkan på själva sjukdomen i sig. Mer forskning kring motion och cancerpatienter behövs dock för att bättre förstå vilka psykologiska barriärer cancerpatienter kan tänkas ha. Att tänka på vid arbete med denna population är hur patienten mentalt hanterar den intensiva cancerbehandlingen och konsekvenserna av behandlingen (exempelvis förlust av hår).

HIV

Motion har inte heller någon direkt effekt på själva sjukdomen när det rör sig om patienter med diagnosen Human Immunodefieciency Virus (Hiv). Vissa studier har visat att träning i samband med rehabiliteringen kan förbättra immunsystemet. Träningens största betydelse ligger dock i de psykologiska effekterna. Studier har visat att träning kan förbättra Hiv-patienternas mentala förmåga att hantera sjukdomen, öka bilden av välmående och öka livskvalitén.

Träning har visat sig ge många positiva effekter för patienter som lider av olika psykologiska sjukdomar, som till exempel depression och schizofreni. Deprimerade patienter uppges väldigt ofta inte vilja ta medicin