Och nu till neurofysiologins underbara värld: Varför äter man en massa fastän man känner sig mätt?

Detta undrade dr. Gene-Jack Wang från Brookhaven National Center for Translational Neuroimaging (New York). För att ta reda på detta simulerades den process som sker när magen är fylld och han såg för första gången signalvägen som stänger av hjärnans vilja att fortsätta äta.

I undersökningen ingick 7 försökspersoner som led av fetma. Dessa fick implantat av gastriska simulatorer i 1-2 år. Simulatorn fungerar så att den "lurar" kroppen att tro att man är mätt. Elektriska signaler genereras från denna och de stimulerar vagusnerven (som innerverar magsäcken) och den i sin tur expanderar magsäcken som då även utsöndrar peptider som förmedlar mättnad till hjärnan.

Två PET-scans (positron emission tomography brain scans) utfördes på alla 7 deltagare. Vid dessa var deltagarna mycket hungriga för de hade inte fått äta något under de senaste 16-17 timmarna. Den första utfördes då simulatorn var på och den andra som utfördes 14 veckor senare utfördes då simulatorn av avstängd. Om simulatorerna var på eller inte fick inte deltagarna veta. Injektioner med radioaktivt glukos tillfördes försökspersonerna för att kunna kartlägga hjärnaktivitet och metabolism. Deltagarna tillfrågades också om när och varför de överåt.

Forskarna trodde att större del av aktiviteten skulle ske i hjärnans mättnadscentrum, ex. hypothalamus, men till deras förvåning förekom ingen aktivitet där. Däremot förekom aktivitet i alla andra delar av hjärnan, speciellt i hippocampus som står för minne, inlärning, emotioner m.m. När simulatorn var på så var hippocampus 18 gånger mer aktiv än när den inte var på.

Simulatorernas mättnadssignaler skickades även orbitofrontala cortex och striatum. Dessa delar är de delar som är involverade i beroende, ex. kokainberoende.

Alltså är samma signaleringsvägar inblandade hos feta (i detta fall de som lider av fetma) som hos drogmissbrukare. Det är ett slags beroende och nu är även kopplingen mellan emotioner och mat, ex. tröstätande, lättare att förstå eftersom aktiviteten i hippocampus ökar signifikant vid fortsatt ätande trots mättnad. När de här personerna äter så försöker de undertrycka vissa känslor och trösta sig själva med maten.

Referens: Rudd Center for Food and Obesity